känslor
Jag är så trött på alla krav som ställs idag. Kraven som pressar de unga till max och kraven som startat den sjuka trenden att alltid vara uppbokad, stressad, målmedveten, tillgänglig, hungrig, smal, rik, vintage och vad vet jag.
Jag är en av dem. Syndrom: Fröken duktig. Fröken vill allt. Kan allt. Ska göra allt.
Inte konstigt att jag är splittrad.
Inte konstigt att jag lever med en ständig nervositet.
När de ringer från jobbet drar tankarna igång. Tror direkt att jag gjort något fel. Missat något jätteviktigt. Att jag får sparken nu. Vad de egentligen vill? Fråga om jag kan komma in en timme tidigare till dagens pass eller faktiskt berömma mig för bra arbete från dagen tidigare.
"Ta med dig det här" säger hon i luren.
Hjärnan går på högvarv. Hjärtat dunkar. Känns som jag lyfter.
Glad.
Baksidan träder fram. Kraven ökar. Nu måste jag göra ä n n u bättre ifrån mig.
Får ångest. Orkar inte med mig själv. Vill vara bäst. Snabbast. Orka mest. Vilja mest. Synas mest.
Men inte höras.
Vill inte vara någon jävla kökshitler. Är jag det? Hur ser folk mig? Vill vara allas vän.
Kanske eftersom jag inte hade en enda vän under uppväxten.
Nu sitter jag i ett stort hus på landet.
Fick nyss sms av omtyckt klasskompis.
Vi taggar till studenten. Studentkryssning. Hoffmaestro.
Åh, jag vill bara leva ett tag.
Bredvid mig sover mina hundar.
Vill aldrig, aldrig, aldrig leva utan er.
Jag avgudar er. Älskar er. Vill vara med er. Varje dag.
Ute i förrådet står mina utemöbler. Snart ska de plockas fram, slipas och oljas in.
Husets fönster ska putsas.
Tomten ska rensas.
Sommaren ska komma.
Jag har en ring på fingret.
101010 Kenny är ingraverat på insidan.
2009 10 10 föddes Cossi.
1982 10 10 döptes Kenny.
Utanför huset står min bil.
Bil nummer åtta sedan jag fyllde 18.
Hur har jag hunnit med allt?
Jag är fan bara 20. Om 4 månader.
19 år och åtta månader.
Kraven är för många. För höga.
Min målbild för resten av 2011 samt 2012: Plugga. Ha snygga naglar. Stolt visa upp ringen på fingret. Utvecklas på jobbet. Dra in riktiga summor med pengar. Träna hundar. Alltid ha nya kläder.
Att få folk att sucka:
"Hon är bara 20. Hur klarar hon av allt?"
Har tidigare inte känt mig så splittrad. Hatad. Övergiven. Förvirrad. Slarvig. Irriterad. Arg. Ledsen. Förbannad. Lycklig. Glad. Kanske omtyckt.
Jag vet inte varför jag känner mig irriterad och arg.
Jag vet inte heller varför jag känner mig lycklig.
Allt är en gråzon. Inget är svart och vitt i skrivande stund.
Idag så köper jag mig en dagbok. Skriver ner allt bra. Ska berömma mig själv när jag har tittat på en hel film utan ångest.
Jag vill inte bli 40 och känna att jag har en hel ungdom att ta igen.
Jag vill att det ska vara svart på vitt.
Jag är en av dem. Syndrom: Fröken duktig. Fröken vill allt. Kan allt. Ska göra allt.
Inte konstigt att jag är splittrad.
Inte konstigt att jag lever med en ständig nervositet.
När de ringer från jobbet drar tankarna igång. Tror direkt att jag gjort något fel. Missat något jätteviktigt. Att jag får sparken nu. Vad de egentligen vill? Fråga om jag kan komma in en timme tidigare till dagens pass eller faktiskt berömma mig för bra arbete från dagen tidigare.
"Ta med dig det här" säger hon i luren.
Hjärnan går på högvarv. Hjärtat dunkar. Känns som jag lyfter.
Glad.
Baksidan träder fram. Kraven ökar. Nu måste jag göra ä n n u bättre ifrån mig.
Får ångest. Orkar inte med mig själv. Vill vara bäst. Snabbast. Orka mest. Vilja mest. Synas mest.
Men inte höras.
Vill inte vara någon jävla kökshitler. Är jag det? Hur ser folk mig? Vill vara allas vän.
Kanske eftersom jag inte hade en enda vän under uppväxten.
Nu sitter jag i ett stort hus på landet.
Fick nyss sms av omtyckt klasskompis.
Vi taggar till studenten. Studentkryssning. Hoffmaestro.
Åh, jag vill bara leva ett tag.
Bredvid mig sover mina hundar.
Vill aldrig, aldrig, aldrig leva utan er.
Jag avgudar er. Älskar er. Vill vara med er. Varje dag.
Ute i förrådet står mina utemöbler. Snart ska de plockas fram, slipas och oljas in.
Husets fönster ska putsas.
Tomten ska rensas.
Sommaren ska komma.
Jag har en ring på fingret.
101010 Kenny är ingraverat på insidan.
2009 10 10 föddes Cossi.
1982 10 10 döptes Kenny.
Utanför huset står min bil.
Bil nummer åtta sedan jag fyllde 18.
Hur har jag hunnit med allt?
Jag är fan bara 20. Om 4 månader.
19 år och åtta månader.
Kraven är för många. För höga.
Min målbild för resten av 2011 samt 2012: Plugga. Ha snygga naglar. Stolt visa upp ringen på fingret. Utvecklas på jobbet. Dra in riktiga summor med pengar. Träna hundar. Alltid ha nya kläder.
Att få folk att sucka:
"Hon är bara 20. Hur klarar hon av allt?"
Har tidigare inte känt mig så splittrad. Hatad. Övergiven. Förvirrad. Slarvig. Irriterad. Arg. Ledsen. Förbannad. Lycklig. Glad. Kanske omtyckt.
Jag vet inte varför jag känner mig irriterad och arg.
Jag vet inte heller varför jag känner mig lycklig.
Allt är en gråzon. Inget är svart och vitt i skrivande stund.
Idag så köper jag mig en dagbok. Skriver ner allt bra. Ska berömma mig själv när jag har tittat på en hel film utan ångest.
Jag vill inte bli 40 och känna att jag har en hel ungdom att ta igen.
Jag vill att det ska vara svart på vitt.
Kommentarer
Trackback
